Jag och min främsta spel-buddy kör till 95% såhär på vanliga söndagsspel, men det mesta går nog att tillämpa som ensam spelare:
Vi börjar med att se åt vilket håll på banan de flesta av våra lagkamrater går och går sedan åt ett annat håll, främst för att undvika clusterfucks men också för att verkligen kunna "smyga", vilket är svårt när man är 30 pers som klumpar runt.
Vi går jäkligt långsamt kanske 20 meter, stannar och lyssnar i några sekunder och går sedan en bit till. Vi försöker även undvika stigar och andra uppenbara ställen där folk kan ligga i bakhåll. Oftast
hör vi motspelare långt innan vi ser dem då den stora majoriteten av spelare verkar ha fruktansvärt svårt för att låta bli att babbla hela tiden när de går. Många spelare vill också gärna gå väldigt tätt inpå varandra, så när vi väl hört att där är någon längre fram är det bara för oss att lägga/sätta oss ner en bit ifrån varandra och vänta på att motspelarna är nära nog att det blir svårt att missa.
Lyckas någon undgå att bli träffad av de första skurarna fortsätter en av oss att kasta plast för att hålla denna nere medan den andra försöker ta sig så nära som möjligt och på så sätt skjuta ut motspelaren.
Det spelsättet har funkat skitbra för oss, men det kräver ändå att man har en gnutta tålamod då det kan gå många minuter åt att bara ligga/sitta/stå och lyssna. Verkligen inte en spelstil för alla men det finns inget som slår känslan när man smyger runt "bakom fiendelinjer" för oss.
