Vad tycker era...?

[Stygge]

För dem som har svårt att sälja in det på hemmafronten är mitt råd att man lär sig skruva med grejerna. Att ta in rep och customjobb är ett säkert kort att visa att man faktiskt kan tjäna lite på det också Många är de blöjpaket och våtservetter hobbyn har bekostat åt mig genom åren.
Sen att man i slutändan lägger mer på inköp i slutändan kan man ju sticka lite under stol med

[Mad John]

Frugan har nog efter 9-10 år börjat acceptera att jag inte pysslar med en mainstream hobby. Värre är det med brevbäraren som är väldigt orolig och frågar sin kollega (deadrabbit): "får han inte köpa mer grejor för sin fru eller har han slutat spela?".

Kompisarna tycker att det är en konstig och lite töntig hobby men när de är hemma hos mig med sina respektive på lite samkväm, vart tror ni kompisarna vill vara då? Jo i förrådet där all min gear är.

Farsan säger typ: "äsch, gör nåt vettigt ist". Då brukar jag kontra med: "typ som när du fjantar runt och slår en liten boll 400 meter och sedan ägnar 15 minuter att leta efter den?".

[Senil]

Mor var inte helt imponerad när både jag och min bror började med airsoft samtidigt.
Hon tyckte att vi kunde hålla på med något som inte gick ut på att skjuta varandra. Men det tog inte lång tid innan hon insåg att vi kom ut å rörde på oss och att det faktiskt var ganska socialt.

Kompisarna, de som inte spelar själv, tycker väl det är lite konstig hobby.

[Paxz]

Flickvännen spelar airsoft själv och är väldigt positivt inställd. Mor och far är bara glada att jag har något annat något mer som lockar mig ut i skogen att leka med kompisar. Röra på fettet i moder naturs friska luft är alltid ett plus i våran familj. Att det sen har med vapen och militär inspiration att göra bryr de sig inte så mycket om. Morsan är mer stolt och farsan är avis (misstänker jag).

Två av tre av mina bröder som håller på med airsoft också, mestadels på grund av mig.

Däremot har jag har jag ett par bekanta airsoft spelare som inte har haft det riktigt lika lätt. Bl.a. en kille som fick ultimatument "airsofts eller mig" (han valde självklart det uppenbara, airsoften) och en lagkamrat som är väldigt kristet och "strängt" uppfostrad. Enligt dem så är jag lite av satan på jorden och en terrorist som äger så mycket vapen och underhåller mig själv genom att sprida smärta med vapen. Speciellt med tanke på att det är jag som försett deras son med vapen och får med honom ut i skogen. Nu på senare år så har de dock börjat acceptera mig och hobbyn mer och mer. Det är bara hans storebror i 26års åldern som är riktigt negativt inställd.

[Varg]

Singel som tur är, men ska bli intressant att visa förrådet i lägenheten för framrida respektive. Mina vänner, som inte brukar airsoft, brukar rata hobbyn och håna, mest på skämt dock, men jag tror de är mer intresserade än vad de visar. Tyvärr har ingen råd att börja då de vet hur mycket jag lagt ut på en del saker.

Min mor tyckte bara att jag var lite knäpp när man kom hem med färg i ansiktet och luktade granris, men hade inget emot det. Min far har jag inte riktigt berättat för, vet inte vad han skulle tycka.

[Twist]

Jag träffade min fru via airsoften. Hon spelar inte längre dock.

[A_Müller]

min tjej tycker det är bra att jag har ett intresse att dela med flera

sen måste man ju bara lägga upp en bild som förklarar allt

Hah, killen på bilden som Ghost är en fd. airsoftare. Och tja, på bilderna använder han iof sina rs puffror

Min fd. sambo hade inga problem med airsoften. Hon tyckte att det var kul, ifrågasatte visserligen att jag handlade så mkt, men hade inga probs. med det i det stora hela.

[AC]

HAHAHA!!!
Kanske ska man inte skratta så mycket åt andra, karma är inte så snäll ändå:

1) Frugan tyckte att man är en överväxt barnrumpa i början men bryr sig inte så mycket längre, bara när man får paket då jag lyckades sätta ditt henne med sitt shoppande, jag lyckades tangera en av mina inköp med hennes (hon tränar väldigt mycket och är väldigt mode intresserad) och när hon såg att vi fick paket samtidigt så fick hon en flipp och ja, vi lämnar det där (alla vet hur det är) men det roliga tog slut när hon insåg att hennes paket hade ett värde som var fyra ggr mer än min och jag hade köpt grejer för över 1000 kr, till dagens datum, detta hände för 2,5 år sen, kan jag dra upp historien och då slutar hon gnälla, simple as that, yeah!

2) Jag kommer från en långt militärsläkte inom den Chilenska Försvaret, armén, marin, flygvapnet, och av rent DUMHET så berättade jag vad min hobby är, jag hör deras skratt fortfarande efter 3 år, jag blev deprimerad efter att ha visat videos och bilder på hur man ser ut och rör sig, kommentarer som: Vart är era rosa kjolar? När ni blir träffade skriker ni aj! som småflickor eller AJ! som stora flickor?
Elaka djävlar men de är "glada att man åtminstone rör sig", om man kan kalla det, brukar det heta.

3) Brorsan ska börja spela så fort han blir 18, nu i dec, han e helt såld, päronen och syrran tycker att jag är för gammal och luktar illa på de rätta platserna för att hålla på leka cowboys och indianer som jag gjorde när jag var liten, jag fyller 34 nu den 5 april, hur ska man reagera till det argumentet?

4) Bäst av allt, är min dotter, lite över 3år, som tycker att när jag går ut och "leker i skogen" med mina kompisar (sambos egna ord genom dottern ) så ska jag inte göra mina kompisar illa och om de får ont så ska jag gå och be om ursäkt och blåsa där de fick ont , är inte ungar härliga, vad ska man säga då?

[seamaster]

håller med hammer =)

jag har det bäst =)

[Nicolai]

Håller också med Hammer, dock blir det ju svårt med föräldrarna... Vill ju ha kvar dem i mitt liv, men samtidigt att de accepterar mitt val av hobby, argumentet jag rör på mig och träffar vänner möts snabbt med att jag skulle kunna göra samma sak på ett mer pacifistiskt sätt, alltifrån orientering till cykling till (nån annan utesport) skulle vara bättre. Något som inte har med våld att göra, spelat eller inte...