"Wacht am Rhein" 2012

[Collins]

Det det går ut på är att återskapa den enskilda soldaten med så stor noggrannhet som möjligt.
Man börjar ofta läsa böcker, se på filmer och dokumentärer, samla på medaljer eller så och sedan blir det mer och mer. Se det som en impression i airsoft, man vill se så bra ut som möjligt och vara så lik originalet som möjligt bara det att man inte har skyddsglasögon och airsoftvapen.

Skjutandet är inte heller målet med reenactment, det är dock en "krydda" som gör det ännu mer verkligt. Lite som att på ett Milsim så är inte skjutandet det viktiga heller, det är allt runtomkring.

Vapnen som används är ofta replikor eller sk "startvapen", det är vapen som är byggda för att skjuta knallskott med.
Funkar ungefär på samma sätt och låter lika högt som vapen med en lösskutningsannordning och lösa skott bara det att dessa vapen är tillverkade specifikt för detta ändamål och inte kan användas till något annat.

"Träfftagandet" på en träff bygger således på ärlighet precis som i airsoft. Hellre ta en träff för mycket än en för lite.

[Nielsen]

Blank fire, man skjuter inga projektiler med andra ord. Dom re-enactments jag är med på så är vi ganska noga med att ta förluster ganska tidigt för att få en trovärdig strid. Men tyvärr är det många som väljer att dö när dom har skjutit all ammo. Har sett en del strider som bara ser allt för löjliga ut där ingen dör fastän man står 40m ifrån varandra och skjuter. Är man i ett bra sällskap så styr man upp allt i förväg. Allt för att publiken ska få en trevliga upplevelse.

[Blåbär]

Så jävla häftigt.

Man hör MG42 i första filmen precis samma ljud som en riktig.

Mycket bra gjort.
Hoppas du har fler filmer att visa upp.

Panthern (T-55) var väl gjord.
kunde den skjuta ?

/N

[Collins]

Stridsvagnar och kanoner använder sig ofta av antingen små krutladdningar i pipan som utlöses med elektronik eller i en hylsa som avfyras på samma sätt som en riktig fast minus projektilen givetvis. Andra vanliga metoder är via "simfire" där man använder propangas och oxygengas som sedan blandas och antänds i kammaren/pipan av en gnista från ett tändstift t.ex.

Panthern ser ut att ha en krutlösning på sitt eldgivningssystem.

[Daniel Olsson]

Som Collins skriver är skjutandet eller vem som "dör" inte det primära inom Living History (reenactment). Det handlar aldrig om någon tävling och t ex inom FHF är det absolut förbjudet att ställa sig och tjafsa om vem som sköt vem och var, det sysslande man (åtminstone jag) med som barn. Under privata träffar lever vi fältliv (utan Cola, sovsäckar och allt annat som inte förkom under kriget) och övar exercis och taktik. Men viktigast av allt är att vi försöker skapa en känsla av trovärdighet utan att överdriva rollspelandet (det kallas lajv). Under publika evenemang och sridsuppvisningar som på filmerna ovan finns som regel ett manus med säkerthetsföreksrifter och vilken sida som skall göra vad och när det skall ske, sedan är det upp till var och en att agera under sitt befäl utefter dessa ramarna. Tar man t ex en träff så ligger man kvar tills dess att striden är slut, även om det tar 30 minuter och vräker ner regn. Under "Wacht am Rhein" genomfördes en uppvisning på drygt 1½ timme i tre akter som genomfördes i tät följd inför ett par tusen åskådare.

Living History handlar som sagt om trovärdighet och om att söka upplevelser och de flesta som provar på förstår ganska snabbt vad der handlar om.