Hitta spelområde

[Mixe]

Mitt lag har precis börjat leta efter ett återkommande spelområde för övning. Vi vill såklart (SJÄLVKLART) ha markägarens tillstånd och har försökt ringa runt men får hela tiden kalla handen, trots att vi vänt oss till de områden som är avsatta för rekreation i stockholmsområdet. De vill inte riskera att skrämma ryttare, hundägare och svampplockare. Inte vi heller. Men nu börjar det kännas segt.

Därför undrar jag: vad har ni för tips? Vad gjorde ni? Hur skall man tänka och kommunicera för att få tag på ett område?

[Bloodneed]

du och ditt lag letar efter yta där ni kan träna? ..

kontakta de som håller i verksamheten på skeppartorp ..går att lösa att ni kan öva där mot betalning är jag ganska säker på.

[Mixe]

Nä, hyra in oss på en befintlig, avlägsen bana är väl inget problem. Men vi söker alltså ett skogsområde att vara i med markägares tillstånd. Så min fråga är hur andra har gjort det.

[Sane]

Vi har tidigare fått tillstånd till att lira på två olika områden. Ena gången pratade vi med markägaren direkt, de ville bara att vi skulle informera dem om när vi har spel. Andra gången fick vi tillståndet via kontakter (dvs. vi frågade någon som frågade någon osv.) Jag skulle rekommendera att ni letar upp något som är avlägset på riktigt, typ som jaktmarker. Om jägare får tillgång till att jaga i skogarna lär inte några leksaksbössor vara ett problem. Dock blir jaktlagen ofta (?) tvungna att betala en avgift för att få jaga i skogarna.

Jag tror att en viktigt faktor i huruvida man får tillåtelse eller inte är hur man lägger upp frågan. När en markägare får ett samtal kan han bli förvirrad: normalt utnyttjar man allemansrätten för all slags aktiviteter i skogarna, så varför ringer man ens markägaren? Markägaren borde bli suspekt direkt och tackar antagligen nej. Så jag tror att det är viktigt att berätta varför man ringer, dvs. varför man inte utnyttjar allemansrätten direkt. Ni borde ha som policy att alltid använda naturvänliga kulor och berätta det för ägaren, eftersom markägare ofta är måna om sin mark och ser nedskräpning som ett stort problem.

Om ni är seriösa med markjagandet bör ni försöka få markägaren att gå med på att träffa er så att ni kan ställa frågan IRL. Mycket svårare att tacka nej då och ni får bättre kontakt med personen.

[Mixe]

Supersvar! Tack för det. Vi är redan där. Det finns en lösning på förvirringsproblemet, och den lösningen heter mail. Kortfattade men informationstäta mail har funkat, och att ringa till kommunerna man är intresserad av och sitta i telefonköer och återkomma för att snoka rätt på någon trevlig människa på fritidsförvaltningen. Sablar vilken tid det tar! Ännu inget napp, men trägen vinner.

Jaktområden är problematiska, eftersom man helt plötsligt har två intressenter att förhandla med: markägaren OCH jaktlaget, som hyr den s.k jakträtten av markägaren. Båda måste säga ja eftersom airsoftverksamheten kan störa jakten och viltet. Jaktintresserad själv.

Det är lite svårare inom stockholmsområdet dessutom, eftersom det mesta är stadsplanerat/tätbebyggt område och alla lagmedlemmar inte har bil att ta sig långt i. Skulle verkligen vilja höra hur Klacken löstes ...

Annars funderar jag på att maila Bert Karlsson och försöka få tillträde till hans stora sanatorium innan han stoppar det fullt av flyktingar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_Ekebergs_sanatorium

[Twist]

Båda måste inte säga ja, juridiskt sett. Om markägaren säger ja så är det ok att spela. I praktiken kan det dock innebära problem att inte ha ett klartecken från jaktlaget eftersom de ofta tror att jakträtt innebär ensamrätt. Så är det givetvis inte men det blir en massa bråk i onödan. Jag har varit med om det och det är ganska otrevligt med arga jägare med skarpladdade vapen som vill köra bort en.

Argumentet brukar vara att man skrämmer viltet, vilket förvisso stämmer men konsekvenserna brukar överdrivas ganska mycket.

Poängen är att det är bra att ha alla med på banan även om man egentligen inte måste.

[delendam]

Ett bra smörjemedel är att erbjuda markägaren ekonomisk ersättning, det brukar genast sätta ärendet i bättre dager...

[Mixe]

och vad har ni erbjudit för ekonomisk ersättning? Hur mycket?

20 oktober 2012, 10:17:

Poängen är att det är bra att ha alla med på banan även om man egentligen inte måste.

Och i praktiken måste man ha jaktlagets ok, för blir det en konflikt mellan airsoftarna och jaktlaget kommer markägaren garanterat ge rätten till jakten. Av hävd, ekonomiska och juridiska skäl. Om man inte har en väldigt speciell relation till markägaren åker man nog ut till förmån för jägarna, och har man en sådan relation med en markägare har man inga problem med att hitta träningsområde från början.

Så med andra ord, åter till mitt inlägg ovan. Inget nytt har tillkommit.

[Twist]

Nytt? Nej, förutom att "måste" i ett argument utseluter alla andra möjligheter och så är inte verkligheten beskaffad i det här fallet.

Det är inte uteslutet att en markägare, eller en domstol för den delen, tar airsoftarnas parti i en eventuell konflikt mellan airsoftare och jaktlag. Det är till och med fullt möjligt att en domstol kan ta airsoftarnas parti även om markägaren inte har gett sitt tillstånd till spel. Det finns gott om dokumentation som stödjer den tesen och jag ger dig gärna tillgång till den om det är intressant.

Vad du egentligen menade var "bör", vilket faktiskt även gäller markägarens tillstånd. Det är ett väldigt starkt "bör" och jag ger dig helt rätt i att det är dumt på otroligt många nivåer att spela på annans mark utan ägarens och andra intressenters medigivande och samförstånd. Det är dock fortfarande inte ett "måste", logiskt sett, vilket du bekräftar genom att använda dig av "nog" i din konsekvensanalys.

EDIT: Jag menar inte att vara dryg men jag tycker att det är viktigt att hålla isär begreppen. Om man som airsoftare råkar ut för ett jaktlag som försöker påskina att de ha ensamrätt till skogen så bör man veta att de inte har någon juridisk rätt att avhysa en. Att lämna skogen i ett sådant tillfälle är en social självklarhet men man ska bara vara klar över att skog och mark inte kan hyras eller arrenderas uteslutande. Man kan då göra klart för dem att man går frivilligt trots att de egentligen inte har någon lagstadgad ensamrätt till marken. Det är ett mycket trevligare läge än att tvingas springa med svansen mellan benen och ligga vaken om nätterna i rädsla att bli polisanmäld.

Vi kan heller inte köra bort folk från spelmark vi har hyrt, trots att vi betalar för den, och det är egentligen en mycket bra sak om man tänker på det i ett lite större perspektiv. Det finns skäl till att rättigheten till skog och mark för alla och envar är inskriven i grundlagen.

[Mixe]

ok TLDR Jag menar inte heller att vara dryg, men detaljer och spetsfundigheter och behov av att ha rätt för inte tråden framåt. Det enda viktiga är att påpeka att man alltid skall ha tillstånd och en god relation till markägare och övriga intressenter i området, annars får vi ganska snart måla våra vapen rosa och hålla oss inomhus.

Frågan i tråden är alltså: hur får man på bäst sätt markägares tillstånd och hur har ni gjort?

En ytterst väsentlig uppgift t.ex: hur mycket har folk erbjudit markägare i pengar? Vad är skäligt och brukligt?