Min video från spelet.
Bör ses i fullskärm och 720p.
Journalist, Andrew Ferguson.
Eftersom min karaktär plötsligt, och mystiskt, försvann på en åker i Moldavien kunde jag inte slutföra den dokumentär som jag påbörjade... Så detta får bli en inblick i spelet istället.
Om någon är intresserad så är det filmat med en Canon 5D Mark II, Canon EF 24-105mm f/4 lins och en Röde Videomic Pro.
Crusaders in Disneyland 3.5
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Klockrent! Delade även på vår FB sida 
Hoppas på att få se bilderna när vi blev tillfångatagna och utsläppta på diverse platser på kartan... Var ett jävla vel att hitta tillbaka till gruppen haha.

Hoppas på att få se bilderna när vi blev tillfångatagna och utsläppta på diverse platser på kartan... Var ett jävla vel att hitta tillbaka till gruppen haha.
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Börjar med slutet
En trött men glad skara nedpackade och delvis avklädda grabbar (och tjej.. bakom kameran)

Dag 1.
På väg mot baren.

Lite skitsnack vid baren.

Baren/Tavernan.. Lite skumma typer främst i bild

Bränsledepån


Dag 2.
Halv dag utan bilder (fotografen sov och gick till bilen för glömd utrustning)
Mötte upp oss vid basen runt 12 för att mötas av vapenhandlare och dessa glada grabbar! Scary!?

En vaktpost sattes ut för att bevaka vägen. Tror de klädde av sig... Ganska ordentligt
Detta var när vi i 2 timmar väntade på ett besök från översten har jag för mig.

Det lullades runt så mycket att fotografen begav sig mot baren utan oss! Denna bild togs på vägen.

Anfall på Natokonvoj & Fritagning av översten.
Grön rök i fjärran.

Spanande rysk-pmc (Eurasia?) nära baren.

Samma grupp när de hjälpte rebellerna slå ut nato.







Vlad & Alexi (rätta gärna om jag failar namnen) vid pushen på nato.

Natobilarna utslagna - Sekunder innan jag och liten klunga gubbar gick för att leta överste & säkra "bastun"



Översten ligger knockad av Nato vid vita tunnorna mellan folket.

Intel från konvojen.


Ekologiskt nedbrytbar.


Ryska PMC (Eurasia?) bevakar extraction av Översten!

Intervju av Reuters????!

Extracion. SMAG närmst översten. Milis vaktar rygg och tar täten!

Från vänster. Fisken, Vlad, Tingeling, Bennybira, Yog

Vad händer här då?


På väg tillbaka ner för att avhjälpa Locos & Co så vänder jag mig om och ser pipor (Eurasia PMC gruppen) riktade mot mig.
Brölar "YOOOG" och börjar hubba mot stengärdet. Le Backstab!



Pmc inser att de står i öppet fält och börjar falla tillbaka

Yog, Rike & Reinhart (stavning?) och kanske någon till rör sig flankerande över åkern.
Jag och Linnroz hakar på ca 1 min senare!

Ny bakgrundsbild tror jag!

PMC håller sitt gärde. Medvetna om flanken??!


Ett tag senare är nästan alla i PMC nedkämpade. Poliserna börjar ge upp / blir skjutna.
Nick från locos gör omedveten " Movie poster" pose!

Vlad "förhör" poliserna. Vill minnas att det slutar illa. Minerna är inte glada.

Här har jag för mig att Rike precis har lajvat.. för första gången någonsin

Aftermath.







jag pratar om läkarundersökningar...

Cleanup & Förhör (Locos & Co)




Katten poserar!

Vi bestämmer oss för att vi har 5km att vandra hem.. så vi drar. Jag och Ting tar tacticool manöver framåt. Meatshield!

Dag 3
Allt packas och lägret flyttas till vägen i väntan på 12.00
Vi försvarar punkten mot diverse anfall från diverse styrkor. Hjälp av SMAG


Nedkämpade ute vid gärdet mot våran bas.

Lite för glad?

Mysigt

Sneaky Rike!

Hur det gick sen kan ni läsa i min rapport. Detaljer om uppdrag finnes där.
OBS
Alla bilder får användas i PRIVAT SYFTE (ej vinstdrivande av företag etc) Om de ska läggas på facebook så får ni höra av er först.
Har alla bilderna högupplösta på datorn. Fråga om ni vill ha någon. Finns även fler bilder. Kan zippas och skickas vid behov.
Fotograf. Michelle "Press" Rönde.

En trött men glad skara nedpackade och delvis avklädda grabbar (och tjej.. bakom kameran)

Dag 1.
På väg mot baren.

Lite skitsnack vid baren.

Baren/Tavernan.. Lite skumma typer främst i bild


Bränsledepån


Dag 2.
Halv dag utan bilder (fotografen sov och gick till bilen för glömd utrustning)
Mötte upp oss vid basen runt 12 för att mötas av vapenhandlare och dessa glada grabbar! Scary!?

En vaktpost sattes ut för att bevaka vägen. Tror de klädde av sig... Ganska ordentligt


Det lullades runt så mycket att fotografen begav sig mot baren utan oss! Denna bild togs på vägen.

Anfall på Natokonvoj & Fritagning av översten.
Grön rök i fjärran.

Spanande rysk-pmc (Eurasia?) nära baren.

Samma grupp när de hjälpte rebellerna slå ut nato.







Vlad & Alexi (rätta gärna om jag failar namnen) vid pushen på nato.

Natobilarna utslagna - Sekunder innan jag och liten klunga gubbar gick för att leta överste & säkra "bastun"



Översten ligger knockad av Nato vid vita tunnorna mellan folket.

Intel från konvojen.


Ekologiskt nedbrytbar.


Ryska PMC (Eurasia?) bevakar extraction av Översten!

Intervju av Reuters????!

Extracion. SMAG närmst översten. Milis vaktar rygg och tar täten!

Från vänster. Fisken, Vlad, Tingeling, Bennybira, Yog

Vad händer här då?



På väg tillbaka ner för att avhjälpa Locos & Co så vänder jag mig om och ser pipor (Eurasia PMC gruppen) riktade mot mig.
Brölar "YOOOG" och börjar hubba mot stengärdet. Le Backstab!



Pmc inser att de står i öppet fält och börjar falla tillbaka

Yog, Rike & Reinhart (stavning?) och kanske någon till rör sig flankerande över åkern.
Jag och Linnroz hakar på ca 1 min senare!

Ny bakgrundsbild tror jag!

PMC håller sitt gärde. Medvetna om flanken??!


Ett tag senare är nästan alla i PMC nedkämpade. Poliserna börjar ge upp / blir skjutna.
Nick från locos gör omedveten " Movie poster" pose!

Vlad "förhör" poliserna. Vill minnas att det slutar illa. Minerna är inte glada.

Här har jag för mig att Rike precis har lajvat.. för första gången någonsin


Aftermath.







jag pratar om läkarundersökningar...

Cleanup & Förhör (Locos & Co)




Katten poserar!

Vi bestämmer oss för att vi har 5km att vandra hem.. så vi drar. Jag och Ting tar tacticool manöver framåt. Meatshield!

Dag 3
Allt packas och lägret flyttas till vägen i väntan på 12.00
Vi försvarar punkten mot diverse anfall från diverse styrkor. Hjälp av SMAG


Nedkämpade ute vid gärdet mot våran bas.

Lite för glad?


Mysigt

Sneaky Rike!

Hur det gick sen kan ni läsa i min rapport. Detaljer om uppdrag finnes där.
OBS
Alla bilder får användas i PRIVAT SYFTE (ej vinstdrivande av företag etc) Om de ska läggas på facebook så får ni höra av er först.
Har alla bilderna högupplösta på datorn. Fråga om ni vill ha någon. Finns även fler bilder. Kan zippas och skickas vid behov.
Fotograf. Michelle "Press" Rönde.
FNM airsoft
http://trackandstreet.se/
http://trackandstreet.se/
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Här kommer artikeln från min tid med "vargarna". Tack för i helgen!
Bennybira har hjälpt mig knåpa ihop mina anteckningar och minnen till något vettigt med vad jag hoppas är en acceptabel backstory!
Moldova - Déjà vu
A dog in a sleepy village, hot milk before bedtime and cowbells through open windows.
These few fleeting memories are all I remember of my childhood Moldova. Oh yes, That and the rain!
Me, my mother and my older brother left Moldova in the early 90’s looking for a new life elsewhere.
Now some twenty odd years later, after growing up in Moscow just after the wall came down, (not an easy life for a lone mother with two kids) I’m back.
Allthough I’m no longer a sniveling child with no future (thanks again mom, all those double shifts to get me through college seem to have payed off)
I am now a woman, a jounalist and, of course, still a Moldavian.
Just a couple of weeks ago my boss asked me if i wanted to get the scoop of a lifetime.
I, of course, said yes, before hearing what was on offer.
It turned out “he knew a guy who knew a guy” who was leaving for Moldova as a mercenary.
Charming and gallant as this may seem (no not really..) he owed my boss a favour.
And there i was, strapping on body armour, in what would turn out to be a tangled mess of political pressure, sanctions and armed conflict.
All said and done and after a shocking helicopter ride (if the rusty Mi-8 could even pass as one) i found myself, as stated,
in a bulletproof vest with the word “PRESS” in white letters on my front and back, a Digital SLR held in shaky hands, a bag of lenses and a pocket notebook, in a forest of unsavory people.
It was like an inverted UN meeting. These were men of war; French, Russian (well they spoke russian), British and the ever present odd american.
Armed to the teeth and with no other objective than getting through it alive and of course, loaded with cash!
My first thought was a loud “What have I done”,
but these smelly unshaved men would end up giving me the ultimate insider scoop, friends in places i never thought possible and of course,
getting to keep my life.
They were in the region (unspecified because of the sensitive nature of being a modern “freedom fighter for hire) for three days,
So three days i stayed.
Day 1.
Individually these people had quite a bit of money,
but of course it was all locked in accounts in the countries they came from.
So most of the equipment used had been acquired locally.
What we had after two hours of camp-setup looked more like the bad side of a “gipsy” camp.
Tarps, a few tents and camo-nets strung from branches.
Weapons leaning on trees and the ever present smell of the open ditch used as a latrine a few meters from the edge of our “home”.
The radio made a chattering sound and a former legionnaire (judging from the uniform, french accent and a rugged old Famas) looked up from inside his tiny tent.
This was the leader (most of the time) of the group, why? I never asked.
A set of barrels containing much needed fuel had been dropped of by what could only be one of the rusty old barges on the multiple waterways in the area.
Off we went, Me myself, three rugged “russians” and our Pascal set of on “a lovely walk” as he so nicely put it.
We made it safely to the only village in the area, close to the so called fuel dump.
Greeted by a pub/tavern/post office/police station and a few houses from the wrong side of the 1950’s,
an oversized police force with new shiny gear, skinny locals and what could best be described as the local witch.
(she turned out to be the only surgeon within quite a distance)
A few greetings (and disgusted stares from the locals) and we were back on the road.
Fuel dump here we come!
Whilst wearing our boots down a little we were passed by a few cars carrying what i guessed passed as an army around here.
Mixed levels of gear and varied camouflage, angry faces and a seemingly seething hatred for journalists.
Upon reaching the dump we found these guys surrounding a group of men in american military gear.
Disarmed and bound they sat on their knees and took random beatings,
spit and verbal abuse for around 15 minutes before they got crammed in the back of a car and shipped off to god knows where!
The same car later came back and took the barrels back to its home in the woods.
Pascal was happy, he had been promised drugs for the service, drugs here, like anywhere equals money!
A calm walk back home, with a short stop at the bar, dinner and then a cold night in a sleeping bag I no longer call mine!
Day 2.
Day two was the first and last time i took a walk on my own.
It sounded like a good idea when the rest got up and walked to a nearby quarry to get a hold of the drugs they were promised the prior evening.
So I slept in. The camp felt safe anyway!
Then after getting up I shouldered my camera and went for a long walk in the woods.
Moldova in spring is beautiful. The trees were budding and the sun left me feeling warm after the cold night.
The walk came to an end when I got back to camp, at the same time as the rest of the group.
We were met by some even more rugged Russian speakers guarding, what I was later told,
was the biggest arms dealer in the area. Lunch was prepared, eaten and enjoyed!
We then set about waiting. Semi-alert and still armed we (they) waited for what seemed like ages.
An inspection by “The Colonel” was planned for 1500 hours. So when the time came he marched straight into our camp, right into our pet russian Vlad.
A better guard will never be found. He put a bullet right through the Colonels shoulder (serves him right for not announcing his arrival),
this was the basis of many a joke thereafter.
With the inspection over (before it began) we waited around for a few more hours in the sun (staying low and awaiting ambush opportunities that never came)
and then began the long walk to the village.
We got there just as news reached us that The Colonel had been sold to/kidnapped by the now obvious Nato presence
and was on his way to get shipped out of the country by boat (a SAM-site made the area a no fly zone).
Seconds later there was a full blown firefight between nato forces.
They put up quite a fight but in the end superior numbers and some clever pincer-moves and flanking finished them off.
The colonel was found and escorted back to the village, with a big bump on his head and bloody clothes.
My friends the mercs then set of to help the “army” clear out the rest of the Nato forces.
Halfway back one of them started bellowing “RUN” and looking behind them i saw the “hard boiled russians”
(They turned out to be a russan private military/security company) open fire from behind a wall.
The battle pushed my “friends” over a field and in behind their own wall.
After taking a few casualties the russian PMC fell back to the wall they started the attack from.
After a decisive flank by Pascal and a mixed pot of mercs they were slaughtered with minimal loss on “our” side.
The local police for some reason got involved on what turned out to be the wrong side.
This ended badly for them. No names involved here, but my pictures tell what my words can’t!
Another long walk home, a hot meal and another cold night!
Day 3.
The camp came down quickly.
The only trace of there ever being one was a pile of sticks, twigs and a barely visible pile of ash.
“It’s easy, we leave nothing and no one behind, pure economy” Pascal told me.
I guess he was right. If it got there, it could leave with us. We had payed for it!
We shifted everything to a road close by and awaited transport from the area.
The wait lasted four hours and our position was assaulted at least twice.
Everyone made it through the fighting and the last hour was nice and quiet.
A dog in a sleepy village, hot milk before bedtime and cowbells through open windows.
These were the fleeting memories that I remembered from my childhood Moldova.
All this is still there, but it is covered in a growing puddle of blood from innocent (at least to some degree) locals,
freedom fighters who end up fighting the people they claim to be freeing
and foreigners, whose claim to this land is shady at best and down right disgusting at worst.
The déjà vu is a sharp edge.
On one side, my childhood, the beautiful countryside and the simple things in life.
On the other, a growing conflict quickly escalating to another balkan war, morals that no longer hold any weight even close to that of money, power and propaganda.
- “Press”
April 2014. Moldova
Bennybira har hjälpt mig knåpa ihop mina anteckningar och minnen till något vettigt med vad jag hoppas är en acceptabel backstory!
Moldova - Déjà vu
A dog in a sleepy village, hot milk before bedtime and cowbells through open windows.
These few fleeting memories are all I remember of my childhood Moldova. Oh yes, That and the rain!
Me, my mother and my older brother left Moldova in the early 90’s looking for a new life elsewhere.
Now some twenty odd years later, after growing up in Moscow just after the wall came down, (not an easy life for a lone mother with two kids) I’m back.
Allthough I’m no longer a sniveling child with no future (thanks again mom, all those double shifts to get me through college seem to have payed off)
I am now a woman, a jounalist and, of course, still a Moldavian.
Just a couple of weeks ago my boss asked me if i wanted to get the scoop of a lifetime.
I, of course, said yes, before hearing what was on offer.
It turned out “he knew a guy who knew a guy” who was leaving for Moldova as a mercenary.
Charming and gallant as this may seem (no not really..) he owed my boss a favour.
And there i was, strapping on body armour, in what would turn out to be a tangled mess of political pressure, sanctions and armed conflict.
All said and done and after a shocking helicopter ride (if the rusty Mi-8 could even pass as one) i found myself, as stated,
in a bulletproof vest with the word “PRESS” in white letters on my front and back, a Digital SLR held in shaky hands, a bag of lenses and a pocket notebook, in a forest of unsavory people.
It was like an inverted UN meeting. These were men of war; French, Russian (well they spoke russian), British and the ever present odd american.
Armed to the teeth and with no other objective than getting through it alive and of course, loaded with cash!
My first thought was a loud “What have I done”,
but these smelly unshaved men would end up giving me the ultimate insider scoop, friends in places i never thought possible and of course,
getting to keep my life.
They were in the region (unspecified because of the sensitive nature of being a modern “freedom fighter for hire) for three days,
So three days i stayed.
Day 1.
Individually these people had quite a bit of money,
but of course it was all locked in accounts in the countries they came from.
So most of the equipment used had been acquired locally.
What we had after two hours of camp-setup looked more like the bad side of a “gipsy” camp.
Tarps, a few tents and camo-nets strung from branches.
Weapons leaning on trees and the ever present smell of the open ditch used as a latrine a few meters from the edge of our “home”.
The radio made a chattering sound and a former legionnaire (judging from the uniform, french accent and a rugged old Famas) looked up from inside his tiny tent.
This was the leader (most of the time) of the group, why? I never asked.
A set of barrels containing much needed fuel had been dropped of by what could only be one of the rusty old barges on the multiple waterways in the area.
Off we went, Me myself, three rugged “russians” and our Pascal set of on “a lovely walk” as he so nicely put it.
We made it safely to the only village in the area, close to the so called fuel dump.
Greeted by a pub/tavern/post office/police station and a few houses from the wrong side of the 1950’s,
an oversized police force with new shiny gear, skinny locals and what could best be described as the local witch.
(she turned out to be the only surgeon within quite a distance)
A few greetings (and disgusted stares from the locals) and we were back on the road.
Fuel dump here we come!
Whilst wearing our boots down a little we were passed by a few cars carrying what i guessed passed as an army around here.
Mixed levels of gear and varied camouflage, angry faces and a seemingly seething hatred for journalists.
Upon reaching the dump we found these guys surrounding a group of men in american military gear.
Disarmed and bound they sat on their knees and took random beatings,
spit and verbal abuse for around 15 minutes before they got crammed in the back of a car and shipped off to god knows where!
The same car later came back and took the barrels back to its home in the woods.
Pascal was happy, he had been promised drugs for the service, drugs here, like anywhere equals money!
A calm walk back home, with a short stop at the bar, dinner and then a cold night in a sleeping bag I no longer call mine!
Day 2.
Day two was the first and last time i took a walk on my own.
It sounded like a good idea when the rest got up and walked to a nearby quarry to get a hold of the drugs they were promised the prior evening.
So I slept in. The camp felt safe anyway!
Then after getting up I shouldered my camera and went for a long walk in the woods.
Moldova in spring is beautiful. The trees were budding and the sun left me feeling warm after the cold night.
The walk came to an end when I got back to camp, at the same time as the rest of the group.
We were met by some even more rugged Russian speakers guarding, what I was later told,
was the biggest arms dealer in the area. Lunch was prepared, eaten and enjoyed!
We then set about waiting. Semi-alert and still armed we (they) waited for what seemed like ages.
An inspection by “The Colonel” was planned for 1500 hours. So when the time came he marched straight into our camp, right into our pet russian Vlad.
A better guard will never be found. He put a bullet right through the Colonels shoulder (serves him right for not announcing his arrival),
this was the basis of many a joke thereafter.
With the inspection over (before it began) we waited around for a few more hours in the sun (staying low and awaiting ambush opportunities that never came)
and then began the long walk to the village.
We got there just as news reached us that The Colonel had been sold to/kidnapped by the now obvious Nato presence
and was on his way to get shipped out of the country by boat (a SAM-site made the area a no fly zone).
Seconds later there was a full blown firefight between nato forces.
They put up quite a fight but in the end superior numbers and some clever pincer-moves and flanking finished them off.
The colonel was found and escorted back to the village, with a big bump on his head and bloody clothes.
My friends the mercs then set of to help the “army” clear out the rest of the Nato forces.
Halfway back one of them started bellowing “RUN” and looking behind them i saw the “hard boiled russians”
(They turned out to be a russan private military/security company) open fire from behind a wall.
The battle pushed my “friends” over a field and in behind their own wall.
After taking a few casualties the russian PMC fell back to the wall they started the attack from.
After a decisive flank by Pascal and a mixed pot of mercs they were slaughtered with minimal loss on “our” side.
The local police for some reason got involved on what turned out to be the wrong side.
This ended badly for them. No names involved here, but my pictures tell what my words can’t!
Another long walk home, a hot meal and another cold night!
Day 3.
The camp came down quickly.
The only trace of there ever being one was a pile of sticks, twigs and a barely visible pile of ash.
“It’s easy, we leave nothing and no one behind, pure economy” Pascal told me.
I guess he was right. If it got there, it could leave with us. We had payed for it!
We shifted everything to a road close by and awaited transport from the area.
The wait lasted four hours and our position was assaulted at least twice.
Everyone made it through the fighting and the last hour was nice and quiet.
A dog in a sleepy village, hot milk before bedtime and cowbells through open windows.
These were the fleeting memories that I remembered from my childhood Moldova.
All this is still there, but it is covered in a growing puddle of blood from innocent (at least to some degree) locals,
freedom fighters who end up fighting the people they claim to be freeing
and foreigners, whose claim to this land is shady at best and down right disgusting at worst.
The déjà vu is a sharp edge.
On one side, my childhood, the beautiful countryside and the simple things in life.
On the other, a growing conflict quickly escalating to another balkan war, morals that no longer hold any weight even close to that of money, power and propaganda.
- “Press”
April 2014. Moldova
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
@Press
Ritkigt bra skrivit och bilder
@Bennybira
Tackar för bilderna
Tankar och Seedar.
Ritkigt bra skrivit och bilder

@Bennybira
Tackar för bilderna

PTW User
Those men who are dropped behind enemy lines are more then men
Mina Affärsredovisningar
http://airsoftsverige.com/forum/viewtop ... ten#p10246
https://www.instagram.com/katten_srg_airsoft/
Those men who are dropped behind enemy lines are more then men
Mina Affärsredovisningar
http://airsoftsverige.com/forum/viewtop ... ten#p10246
https://www.instagram.com/katten_srg_airsoft/
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Då var det väl dags för mig också! Kameran stals ju av en gerillamedlem och Robins kropp hittades aldrig. Bilderna raderades men kameran såldes vidare till någon som visste om gerillans tendenser, och lyckades därför att återställa/återskapa nämnda bilder.
Tar en del av bilderna här med tillhörande kommentarer medan resten kan hittas bekvämt i en dropbox nära dig.
Moldaviens vackraste blinkbälte
https://www.dropbox.com/s/i9h8u3mjj5oc5ay/IMG_3786.jpg
Jag vet inte vem du är, men jag vill gifta mig med din underbart patinerade AK
https://www.dropbox.com/s/kagube8v9mxkm7y/IMG_3797.jpg
Av tillfället långa slutartider kan ge liv åt en scen där arr försöker att amputera fel ben
https://www.dropbox.com/s/57ngvsyxcz3x8ot/IMG_3792.jpg
Markägaren krävde ju bionedbrytbara NATO-trupper!
https://www.dropbox.com/s/hkwgcjxwd8vdhwq/IMG_3910.jpg
"hähä, nu jäklar!"
https://www.dropbox.com/s/1oq3rcp2ob89hsm/IMG_4044.jpg
"Du och jag alfred, du och jag..."
https://www.dropbox.com/s/czjndyaot77p76o/IMG_4066.jpg
Ibland är det små skillnader mellan pridefestivaler och MILSIM. Also, röken bildar ryska flaggan! (sidenote: använd gärna mycket rök och speciellt färgad rök då det blir riktigt snyggt på bild!)
https://www.dropbox.com/s/swqhsj39ylaats0/IMG_4131.jpg
Helt likgiltig ca 10 sekunder innan han överöser en polis med kulor. Det är ju en helt vanlig dag på jobbet
https://www.dropbox.com/s/qd7bauyj60j6jkk/IMG_4225.jpg
Undrar vad han lyssnar på, kanske "let it be"?
https://www.dropbox.com/s/u2bf607whia07op/IMG_4242.jpg
Ja, jag tog en del bilder på honom för att han såg frän ut
https://www.dropbox.com/s/kdatql4gwcd4325/IMG_4246.jpg
Skadeglädje!
https://www.dropbox.com/s/rjceyrfa00mkje0/IMG_4244.jpg
Fototekniskt dålig bild, men jag tycker att den ser rolig ut
https://www.dropbox.com/s/rxlhgchm376mxvp/IMG_4254.jpg
MOLDOVA POLICE FORCE!
https://www.dropbox.com/s/2v36dudj0roakgt/IMG_4266.jpg
Vildvuxna norrmän (buskar) myser i solen
https://www.dropbox.com/s/1uxu2vku5dpv4vf/IMG_4309.jpg
Ett ord: ghilliekeps!
https://www.dropbox.com/s/3jmhg63i824mi70/IMG_4313.jpg
Boris kan uppenbarligen inte hantera en kamera, så detta är det enda ni får se av mig.
https://www.dropbox.com/s/oj276j3kz5eml6h/IMG_4291.jpg
Först efter att jag länkat och kommenterat alla dessa bilder så insåg jag att forumet inte riktigt lirar med dropboxbilderna, så det fick bli länkar till dem i stället. Tips och kritik mottages gärna.
Resten av de 140 bilderna finns här: https://www.dropbox.com/sh/fj6u6sy9ocjaflp/-gzSMy4VTt#/
Jag passade på att censurera eventuella regplåtar då jag anar att det uppskattas av ägarna. Det blev inte så många gerillabilder men ni var ju inte särskilt vänliga gentemot pressen
. Jag kör på samma regler som press, där man får använda bilderna i privat syfte men att jag vill att ni frågar. Högre upplösning finns att få gentemot förfrågan.
Tar en del av bilderna här med tillhörande kommentarer medan resten kan hittas bekvämt i en dropbox nära dig.
Moldaviens vackraste blinkbälte
https://www.dropbox.com/s/i9h8u3mjj5oc5ay/IMG_3786.jpg
Jag vet inte vem du är, men jag vill gifta mig med din underbart patinerade AK
https://www.dropbox.com/s/kagube8v9mxkm7y/IMG_3797.jpg
Av tillfället långa slutartider kan ge liv åt en scen där arr försöker att amputera fel ben
https://www.dropbox.com/s/57ngvsyxcz3x8ot/IMG_3792.jpg
Markägaren krävde ju bionedbrytbara NATO-trupper!
https://www.dropbox.com/s/hkwgcjxwd8vdhwq/IMG_3910.jpg
"hähä, nu jäklar!"
https://www.dropbox.com/s/1oq3rcp2ob89hsm/IMG_4044.jpg
"Du och jag alfred, du och jag..."
https://www.dropbox.com/s/czjndyaot77p76o/IMG_4066.jpg
Ibland är det små skillnader mellan pridefestivaler och MILSIM. Also, röken bildar ryska flaggan! (sidenote: använd gärna mycket rök och speciellt färgad rök då det blir riktigt snyggt på bild!)
https://www.dropbox.com/s/swqhsj39ylaats0/IMG_4131.jpg
Helt likgiltig ca 10 sekunder innan han överöser en polis med kulor. Det är ju en helt vanlig dag på jobbet
https://www.dropbox.com/s/qd7bauyj60j6jkk/IMG_4225.jpg
Undrar vad han lyssnar på, kanske "let it be"?
https://www.dropbox.com/s/u2bf607whia07op/IMG_4242.jpg
Ja, jag tog en del bilder på honom för att han såg frän ut
https://www.dropbox.com/s/kdatql4gwcd4325/IMG_4246.jpg
Skadeglädje!
https://www.dropbox.com/s/rjceyrfa00mkje0/IMG_4244.jpg
Fototekniskt dålig bild, men jag tycker att den ser rolig ut
https://www.dropbox.com/s/rxlhgchm376mxvp/IMG_4254.jpg
MOLDOVA POLICE FORCE!
https://www.dropbox.com/s/2v36dudj0roakgt/IMG_4266.jpg
Vildvuxna norrmän (buskar) myser i solen
https://www.dropbox.com/s/1uxu2vku5dpv4vf/IMG_4309.jpg
Ett ord: ghilliekeps!
https://www.dropbox.com/s/3jmhg63i824mi70/IMG_4313.jpg
Boris kan uppenbarligen inte hantera en kamera, så detta är det enda ni får se av mig.
https://www.dropbox.com/s/oj276j3kz5eml6h/IMG_4291.jpg
Först efter att jag länkat och kommenterat alla dessa bilder så insåg jag att forumet inte riktigt lirar med dropboxbilderna, så det fick bli länkar till dem i stället. Tips och kritik mottages gärna.
Resten av de 140 bilderna finns här: https://www.dropbox.com/sh/fj6u6sy9ocjaflp/-gzSMy4VTt#/
Jag passade på att censurera eventuella regplåtar då jag anar att det uppskattas av ägarna. Det blev inte så många gerillabilder men ni var ju inte särskilt vänliga gentemot pressen

-
- Inlägg: 97
- Blev medlem: lör mar 09, 2013 6:47 pm
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Fotogenetiska
skämt å sido! Mycket applåder till alla duktiga å hängiva fotografer under spelet 



Спецназ**FIRST IN**LAST OUT**Спецназ
Pengar är som koskit... Onödigt om det inte sprids.
Pengar är som koskit... Onödigt om det inte sprids.
Re: Crusaders in Disneyland 3.5
Denna artikel är skriven i the guardian och handlar om utredningen över "försvinnandet" av journalisten Robin Simmons från Reuters. Hans kropp har aldrig blivit funnen. Jag skriver denna artikel för den kan bli relevant vid nästa CID. 
Utredning om försvunnen journalist nedlagd.
Den brittiska/moldaviska polisutredningen om försvinnandet av den brittiske Reuters journalisten Robin Simmons har idag avslutats.
Utredningsprotokollet som väntar godkännande från åklagarmyndigheten nämner att med tanke på de vittnesmål som lämnats av personer inblandade och teknisk bevisning funnen på platsen så finns det goda skäl att tro att Robin avled på plats. Robin, vars kropp aldrig har blivit funnen befann sig i Moldavien för att göra ett reportage om de krigsbrott som den moldaviska gerillan misstänks ha utfört emot lokalbefolkningen vid den transnistriska gränsen.
De personer som tidigare anhållits för mordet på Robin kommer enligt en förespråkare från den moldaviska polisen att släppas vid veckans slut. “Även fast vi misstänker att Robin är död så finns det inget som binder dessa personer till Robins mord eller några av de andra som dog eller försvann vid tillfället. Dessa personer är nyckelfigurer i den moldaviska gerillan, men annars finns det inget som binder dem till Robins död” säger utredningsansvarige Vladimar Trotski. Det är oklart ifall den moldaviska polisen kommer fortsätta utredningen nu när samarbetet med Storbritannien är över.
Martin Jackson, presstalesman vid Scottland yard gick tidigare i veckan ut med ut med ett uttalande om det samarbete med den moldaviska polisen och de rykten om mutbrott som sägs ha förekommit vid utredningen. “Den moldaviska polisen har enligt våra utredare utfört sig exemplariskt, det finns inga bevis som stödjer att de rykten om att mutbrott har förekommit är sanna, vi vill tacka våra moldaviska poliskollegor för ett jobb väl utfört.” Scottland yard kommer enligt säkra källor att fortsätta utredningen, men detta görs inom Storbritanniens gränser hädan efter.
Samtidigt så säger flera frihetsorganisationer att detta är det allvarligaste brottet mot den fria pressen sedan mordet på journalisten Tim Hetherington 2011. “Att brittiska myndigheter inte kan ta bättre ansvar för sina utrikesjournalister är fruktansvärt. Denna bristfärdiga utredning är en stort slag i ansiktet för kampen för pressfriheten i alla länder”Säger Roy Smith, pressekreterare vid Amnesty international.
De bilder som hittats i Robins kamera överlämnades av moldaviska myndigheter i fredags till Reuters, Reuters planerar att trycka en minnes artikel med Robins bästa arbeten i slutet av veckan. “Även om Robins inte finns med oss längre så kommer vi vid Reuters aldrig att glömma de åren av hans liv som han vigde till pressen. Vi har även planerat att ge ut ett pris till bästa utrikesrepotage i Simmons namn. The Simmons award for excelent foreign journalism planeras att först delas ut hösten 2015”Säger Thomas Carlain, vice direktör vid Reuters.
Robert Johnson. The Guardian 24 Maj 2014.

Utredning om försvunnen journalist nedlagd.
Den brittiska/moldaviska polisutredningen om försvinnandet av den brittiske Reuters journalisten Robin Simmons har idag avslutats.
Utredningsprotokollet som väntar godkännande från åklagarmyndigheten nämner att med tanke på de vittnesmål som lämnats av personer inblandade och teknisk bevisning funnen på platsen så finns det goda skäl att tro att Robin avled på plats. Robin, vars kropp aldrig har blivit funnen befann sig i Moldavien för att göra ett reportage om de krigsbrott som den moldaviska gerillan misstänks ha utfört emot lokalbefolkningen vid den transnistriska gränsen.
De personer som tidigare anhållits för mordet på Robin kommer enligt en förespråkare från den moldaviska polisen att släppas vid veckans slut. “Även fast vi misstänker att Robin är död så finns det inget som binder dessa personer till Robins mord eller några av de andra som dog eller försvann vid tillfället. Dessa personer är nyckelfigurer i den moldaviska gerillan, men annars finns det inget som binder dem till Robins död” säger utredningsansvarige Vladimar Trotski. Det är oklart ifall den moldaviska polisen kommer fortsätta utredningen nu när samarbetet med Storbritannien är över.
Martin Jackson, presstalesman vid Scottland yard gick tidigare i veckan ut med ut med ett uttalande om det samarbete med den moldaviska polisen och de rykten om mutbrott som sägs ha förekommit vid utredningen. “Den moldaviska polisen har enligt våra utredare utfört sig exemplariskt, det finns inga bevis som stödjer att de rykten om att mutbrott har förekommit är sanna, vi vill tacka våra moldaviska poliskollegor för ett jobb väl utfört.” Scottland yard kommer enligt säkra källor att fortsätta utredningen, men detta görs inom Storbritanniens gränser hädan efter.
Samtidigt så säger flera frihetsorganisationer att detta är det allvarligaste brottet mot den fria pressen sedan mordet på journalisten Tim Hetherington 2011. “Att brittiska myndigheter inte kan ta bättre ansvar för sina utrikesjournalister är fruktansvärt. Denna bristfärdiga utredning är en stort slag i ansiktet för kampen för pressfriheten i alla länder”Säger Roy Smith, pressekreterare vid Amnesty international.
De bilder som hittats i Robins kamera överlämnades av moldaviska myndigheter i fredags till Reuters, Reuters planerar att trycka en minnes artikel med Robins bästa arbeten i slutet av veckan. “Även om Robins inte finns med oss längre så kommer vi vid Reuters aldrig att glömma de åren av hans liv som han vigde till pressen. Vi har även planerat att ge ut ett pris till bästa utrikesrepotage i Simmons namn. The Simmons award for excelent foreign journalism planeras att först delas ut hösten 2015”Säger Thomas Carlain, vice direktör vid Reuters.
Robert Johnson. The Guardian 24 Maj 2014.
Senast redigerad av 3 Boris960, redigerad totalt 0 gång.