Jag tror att storspel är en bra idé och att det är viktigt att vi lyckas samla så många som möjligt och få till ett riktigt lyckat spel.
Håller alla med om det som Collins beskriver angående airsoftare och reenactors?
Själv är jag intresserad av ww2 som en historianörd och framförallt genom alla krigsfilmer jag sett under min uppväxt.
Min fördom är att de som bemödat sig skaffa utrustning, även airsoftare, har ett intresse för att gestalta och leva sig in i den tidens soldatliv, strid och kamratskap osv. Eller så kanske de flesta bara vill kriga airsoft i coola uniformer, vad vet jag?
Var kan reenactors och airsoftare mötas då?
Kan reenactors tänka sig att acceptera att alla inte har korrekt, fullständig utrustning? Kan de tänka sig att spela med ungdomar som inte har samma kunskap och koll? Kan de tänka sig att kriga med airsoftbössor trots orealismen?
Och för att vända på steken. Kan airsoftare tänka sig mer inlevelse, rollspel?, striktare militärstruktur/befälsordning m.m.?
Kanske kan det arrangeras spel/sceaion med olika fokusområden? Reenactors kanske kan bjuda in till evenemang med syftet att lära airsoftare det de önskar och tvärtom?
Sen har airsoften problem såsom att de vanligaste vapnen inte ens finns representerade eller tillgängliga men det är svårt att förändra.
Jag tror dock att vi kan bli fler som håller på med hobbyn och bli bättre på att göra oss själva schysta spel. Med en annan inställning kommer det inte att gå iaf.
