Airsoft i självförsvar.

[El Macho Grande]

Man får göra betydligt mer i nödvärn än vad de flesta tror. Exempel:

För ett antal år sedan så var det en kille som på fyllan gått till fel hus. Nyckeln passade inte, så han trodde att det var fel på låset och gick runt till altanen på baksidan. Paret som bodde i huset hade vid det laget hört honom, och mannen gick ner med ett hagelgevär. När han kom ner så hade grabben pangat rutan med ett trädgårdsredskap. Mannen varnade grabben att om han klättrade in så skulle han skjuta. Grabben började då klättra in ändå, med trädgårdsredskapet fortfarande i handen. Mannen varnade igen, utan framgång. När grabben var innen så sköt mannen honom i benet och ringde efter polis och ambulans. Skadan var så illa att benet (eller benen, är lite osäker på mitt minne där) behövde amputeras.

Rätten ansåg att det var ett motiverat nödvärn, speciellt då mannen dels varnat flera gånger, dels hade skjutit mot benen.

Så länge som du upplever att du är under hot så har du en rätt att försvara dig (och, i detta fallet, ditt hem och din familj). Det man dock aldrig får göra är att fortsätta angripa en motståndare som flyr eller är hjälplös.

Kom dessutom ihåg följande tumregel: Du ska bara säga en enda sak som motivering till polisen och rätten: "Jag var rädd.". Det är din upplevelse av situationen, och den väger tungt i rätten. Säger du däremot "Jag var arg.", då är du rökt.

Hela diskussionen känns som ett ickeproblem. Jag har under mitt snart 37 år långa liv aldrig behövt "avhysa" någon från min bostad.

Tja, jag har behövt göra det några gånger... En av gångerna använde jag dessutom en airsoftpistol, men jag drog aldrig den utan hade den bara demonstrativt instoppad i bältet.

Dock så hade jag inte chansat på en GBB pistol, det kan slå fel om gärningsmannen skulle vara beväpnad med riktiga vapen.

Ingen fara, jag skjuter snabbast. Tjuvar, rånare och banditer är väl inte SÅ dåliga människor att de inte tar träff?!?!?!

[Jockelino]

Intressant tråd, har ju funderat i dessa banor med..

När de kommer till hemmet så har jag ju en del svärd hängandes på väggarna men samtidigt en pistol med någon som agerar som han/hon håller i ett riktigt vapen är nog lika smidigt.

Men det är ju hemmet som sagt..Utanför hemmet då?
Om man nu ska tänka hypotetiskt och man ser brott, visst ring snuten men säg 3 män attackerar en ensam person Rån/misshandel/våldtäkt (take your pick) snuten kommer väl nästa vecka eller nått..
där står du och har en väska med lite airsoft vapen använder du dom eller gör du nått annat för hjälpa?

Troliga att de ens skulle hända är ju säkert 1 på miljonen men iaf..

Jag tror att jag skulle plocka upp min pistol i sådant läge bra tillhygge om inte annat.
skulle dom angripa får en väl sikta på känsliga delar och hoppas snuten är snabba

[cowabunga]

Om du börjar vifta med en airsoft framför näsan på en förövare har du tagit några kliv upp i våldstrappan.
Ponera att personen ifråga inte alls lägger benen på ryggen och istället drar fram en kniv eller annat tillhygge (något som visar att denne tänker stå på sig).
Vad blir nästa steg då?

Klurig, men intressant fråga

[maximillian]

Nödvärn i en hemfridsbrotts situation är väldigt svårt att säga bu eller bä på.

Har under mina 35år hamnat i en del märkliga situationer, känns som jag alltid går rakt in i dessa.

Är på inga sätt någon expert på vapenlagar eller juridik i allmänhet men har behövt avlägsna folk från både min egen bostad samt hjälpa kompisar att bli av med ouppfostrade personer.

Har använt våld för att hindra intrång i min lägenhet samt i samband med detta dansat runt på en gräsmatta tills Piketen kom och tog över.

Har även tagit över en annan persons Nödvärn, då använde jag ett tillhygge eftersom dom var tre som bultade en annan liggandes person.

Det svåraste är väl vart gränsen mellan Nödvärn och Misshandel går?

I ovan nämnda situationer drabbades jag inte av några rättsliga påföljder.

Men att dra fram en GBB och hota någon? Vetetusan om jag skulle göra det...

[MikeKilo]

Man får göra betydligt mer i nödvärn än vad de flesta tror. Exempel:
Rätten ansåg att det var ett motiverat nödvärn,
Råkar du ha något mål-nr på detta fall?

Kom dessutom ihåg följande tumregel: Du ska bara säga en enda sak som motivering till polisen och rätten: "Jag var rädd.". Det är din upplevelse av situationen, och den väger tungt i rätten. Säger du däremot "Jag var arg.", då är du rökt.

Får jag lov att formulera en egen tumregel? "Formulera inga tumregler inom områden inom vilka man inte har utbildning inom."
Med andra ord: Tumregler i juridik överlag finns förvisso på många håll och kanter men de är alltid försedda med viktiga undantag. I den riktigt komplicerade bedömnings- och avvägningsfråg om nödvärnsrättens omfattning finns mig veterligt ingen sådan tumregel överhuvudtaget, just för att man alltid ska ta de olika omständigheterna i beaktande.

Helt bortsett från det så rör det du tar upp något helt annat, eftersom det i mångt och mycket siktar på domstolens bevisprövning av dig som vittne/åtalad vilket är en helt annan femma.

Utanför hemmet då?

Generellt ingen skillnad i just nödvärnsrätten vare sig du befinner dig utomhus eller i ditt eget hem, något uttryckligt castledoctrine har vi inte i Sverige på det sättet.

Om man nu ska tänka hypotetiskt och man ser brott, visst ring snuten men säg 3 män attackerar en ensam person Rån/misshandel/våldtäkt (take your pick) snuten kommer väl nästa vecka eller nått..
där står du och har en väska med lite airsoft vapen använder du dom eller gör du nått annat för hjälpa?

Som utgångspunkt ja, du har rätt att hjälpa till. Lagstöd ger 24 kap 5§ BrB i vilken det stadgas om nödvärnshjälp (även kallad övertagande av nödvärn). Alltså föreligger i ett sådant hypotetiskt läge nödvärnsrätt för dig men inom desamma bedömningsramar som nödvärn utövad av den som blir påpucklad, för dessa v.g. läs Jesus utmärkta inlägg i tråden.

Nödvärn i en hemfridsbrotts situation är väldigt svårt att säga bu eller bä på.

Jag förstår precis vad du menar, men faktiskt är läget i stort sett klart: Vid hemfridsbrott föreligger som utgångspunkt nödvärnsrätt för den boende.

Det svåraste är väl vart gränsen mellan Nödvärn och Misshandel går?

Återigen förstår jag precis varför du undrar som du gör men juridiken bakom förhåller sig lite annorlunda. I sak och resultat har du en poäng, gränsen är avgörande för ev. påföljd. Men egentligen är lagstiftningen uppbyggd som så att misshandel och nödvärn är självständiga frågor att bedöma där nödvärnsrätten är en så kallad rättfärdigande omständighet. Kraftigt förenklad bedömar man först om en misshandel eventuellt kan ha skett, om svaret är ja går man vidare till bedömning av om nödvärnsrätt förelegat. Om man svarar ja på nödvärnsfrågan är misshandel rättfärdigad och man klarar sig undan påföljd.
Det här kanske blev lite akademisk exercis men någon kanske läser och tycker att det är kul och lära sig något nytt.

[Boogieman]

Så, kan folk nu läsa det juristerna faktiskt skriver och sluta ha en förbannad massa teorier och bestämda åsikter som de inte har några belägg för?

MikeKilo och Jesus har förklarat detta nu, med instämmande av undertecknad. Den som kan uttala sig om att en situation garanterat hade inneburit nödvärn är helt enkelt för okunnig inom juridik för att yttra sig. Det finns ingen stringens, ingen fast eller tydlig yttre gräns och ingen inre gräns för nödvärnet!

Kan någon annan förklara för mig varför man ska behöva förklara juridiska saker fjorton gånger i samma tråd på ASS innan någon läser det man skriver?

[maximillian]

MikeKilo: Nödvärn är väl nödvärn så länge man skyddar sig själv tills hotet är avvärjt?
T ex om jag blir överfallen, slår tillbaka och det finns chans att komma undan genom att lägga benen på ryggen.

Om jag istället lägger några nävar till, blir det då inte misshandel?
Eller är det här som Nödvärns Excess kommer in i bilden?

Farsan är Brottsmålsadvokat och försökte förklstra skillnaden men det fastnade aldrig riktigt:lol:

[MikeKilo]

MikeKilo: Nödvärn är väl nödvärn så länge man skyddar sig själv tills hotet är avvärjt?

I princip och kraftigt, kraftigt förenklat ja. Problemet med det hela är avgränsningen mot när nödvärnshandligen kan anses försvarlig/inte längre försvarlig.

T ex om jag blir överfallen, slår tillbaka och det finns chans att komma undan genom att lägga benen på ryggen.

Generellt har du i svensk rätt ingen skyldighet att avvika från platsen "bara" för att du blir attackerad (framgår bl.a. av NJA 1990 s. 460). Med det sagt är utgången återigen beroende av proportionalitet. Om du hade kunnat avvärja/avsluta angreppet genom att gå därifrån KAN du anses ha bort göra så. Men som sagt, generellt gäller att man inom rimlighetens gränser får stanna och skydda sig.

Om jag istället lägger några nävar till, blir det då inte misshandel?
Eller är det här som Nödvärns Excess kommer in i bilden?

Nej, tekniskt sett blir det inte misshandel här. Misshandeln är vid bedömning av frågan redan konstaterad. Det man letar efter vid bedömning av nödvärn är en rättfärdigande omständighet. Alltså om man "lägger några nävar till" kan man hamna utanför det som anses försvarligt och därmed är det inte längre nödvärn. Då försvinner den rättfärdigande omständigheten och då bedöms gärningen som misshandel.
Nödvärnsexcess kan komma in här, då handlar det om att iofs gått utöver vad som anses vara försvarligt i sammahanget men "svårligen kunnat besinna sig" mellan den korrekta nödvärnen och det våld som går utöver detta, excessen. Den regleringen finns i 24 kap 6§ BrB och är en slags säkerhetsventil och är till för att man i stressade situationer lätt kan överreagera och det hela kan gå överstyr utan att man kan kontrollera sig själv, då ska man slippa påföljd ändå om man hållit sig inom någorlunda proportionella gränser med övervåldet. Nödvärnsexcess som sådan tillämpas ytterst, ytterst sällan.

Var det svar på frågan?

[Stygge]

Det där var riktigt intressant läsning. Rätten skulle mao kunna tänkas göra skillnad i sin bedömning av straffpåföljd om Jag i situationen skulle tillämpa mer våld än nödvändigt då offret är min dotter ist för en för mig okänd person?!

Görs någon skillnad i bedömningen om man har syftet att göra ett envarsgripande och inte bara att avbryta en situation? Det kan ju behövas ett större mått av våld för att hålla en person på platsen än att bara avbryta ett pågående brott (tex utdela en en spark i syfte att avbryta en pågående våldtäkt kontra att efter sparken även nedtvinga personen medelst ytterligare våld).

Förstår att denna typ av mål bedöms utifrån situationen men finns det någon form av praxis som tillämpas beroende på bakomliggande syfte med agerandet?

[Boogieman]

Mängden våld du får använda vid ett envarsgripande har i praxis bedömts vara lägre än den som funnits vid övertagen nödvärnsrätt. Även här står det i relation till brottet, vilket innebär att om du först avvärjer ett mycket våldsamt angrepp och sedan brukar våld för att hålla kvar personen är det mer försvarligt än om du håller kvar någon med våld för att denne krossat ett skyltfönster.
Ditt syfte, eller eventuella uppsåt, med gärningen är alltid det som bedöms vid brott. Men om du exempelvis är övertygad om att ditt liv är hotat och att du försöker försvara dig ska du i teorin inte straffas för gärningen. Men om det är en orimlig situation är det inte så lätt att komma dragandes med den ursäkten.

Det som försökts förmedlas här är att det är enormt suddiga gränser och att det på förhand inte går att säga bu eller bä. Huvudfrågan, om du får vifta med AS-vapen, finns det därmed inte heller ett svar på. Allt beror på situationen, parter och övriga omständigheter.
Detta ämne är skitsvårt och ett av de mer komplicerade områdena inom straffrätten, möjligtvis bortsett från uppsåtsbedömning.
Nu ska jag iväg och rätta lite straffrättsprov, vi ska se vad kidsen kan om ansvarsfrihetsreglerna!