Länk till hemsida:
http://www.asuya.dk/BloodySundayII/index.html
Helgen den 5-6:e Juni 2010 kommer uppföljaren av Bloody Sunday
att gå stapeln i Ståssa Företagsby. Efter förfrågan av flertalet deltagare så kommer det att bli större
fokusering på LARP/MILSIM och höga krav på korrekt gear och vapen.
Till tvåan så har vi lagt till en ny fraktion: Royal Ulster Constabulary.
Detta var en brittvänlig polisstyrka som verkade i/på Nordirland och
kommer att assistera brittiska armén under spelets gång. Ni som gillar
LARP rekommenderas att anmäla er till denna fraktion.
Vi kommer att ha dolda deltagarlistor och endast visa antalet spelare
anmälda. Detta för att hålla varje sida så hemlig som möjligt så man
inte på direkten kan se vem som är vän eller fiende.
Vi kommer även ha en kiosk(Puben under förra spelet) där dricka och
eventuellt mat kommer att säljas till ett bra pris. Mer info om detta på
hemsidan som kommer.
Vi är i kontakt med lajvare för att få dit bra mycket fler civila
än förra spelet. Dessa kommer givetvis inte agera bara som
statister utan dom kommer få flera ledande roller.
Här kommer en förhållandevis kort prolog till spelet:
---------------------------------------------------------------------
Prolog
4:e Juni 1989. Nio månader har passerat sen höstens klara färger blandades med blodet från brittiska soldater, medlemmar ur IRA och oskyldiga civila.
Den lilla byn Killyleagh, som innan denna händelse var en lugn och relativt okänd by blev plötsligt världens mittpunkt för ett ögonblick då filmklipp och foton kablades ut på nyhetsredaktioner världen över. Sett till antalet döda var detta en av dom värsta striderna som utkämpats på Nordirland på länge.
Tyvärr räckte inte detta för att återupphålla omvärldens uppmärksamhet utan nyheten glömdes lika fort
som den kom ut.
Som vanligt, muttrade en hes, bitter röst för sig själv när han kom fram till denna slutsats och
fortsatte fundera på vad som hänt under de senaste månaderna.
Rösten tillhörde en man kallad ”The Saint” och var en av de drivande
krafterna i IRA i byn. Han smetade av det vapenfett han använt för att
smörja in sin automatkarbin på byxorna och hällde upp lite whiskey i ett glas.
Medan han tog ett par klunkar så satt han bara och stirrade ut i det delvis mörka rummet.
I helgen kommer valet han kämpat så länge för att driva fram med hjälp av våldets kraft.
Men nu skulle han få kämpa hårdare och frågan var om han skulle överleva även denna gång? Han var tveksam.
Han hade med nöd och näppe överlevt den första striden
om Killyleagh och chansen var liten att han skulle överleva igen.
Men ändå var han beredd på det. Han var tvungen att kämpa.
För sin egen, för familjen och för sakens skull. Det var viktigare
än hans eget liv. Och efter de senaste månaderna var han mer övertygad än nånsin.
Han hade legat väldigt lågt efter striderna och återvände inte till byn förrän efter nästan två månader.
När han återvände till de katolska kvarteren så möttes han av ren misär.
I princip ingenting hade gjorts för att reparera de skador som striderna åsamkat och det som hade gjorts
hade de få katolska familjer som stannat kvar stått för själva. Men de flesta hade inte råd och flyttade därifrån.
Men tack vare ”The Saint’s” position i IRA så fick hans familj och många andra bidrag till att återuppbygga huset och läget i byn stabiliserades en aning.
Men snart började återigen oroligheterna. Dagligen trakasserades ”The Saint” och hans familj av RUC-konstaplar som bara var ”nyfikna på vad de var på väg”. Detta drabbade inte bara hans familj utan även andra.
Kulmen var nådd, trodde han, när han såg en man på väg ut från katolska kyrkan blir nersparkad och allvarligt misshandlad av tre män av troligtvis protestatisk bakgrund. Bara fem meter ifrån stod en RUC-patrull och tittade på.
Dagen efter så sprängde någon Sinn Fein’s huvudkontor i byn med flera döda som resultat. När förundersökningen snabbt lades ner så gick folk ut i protest. Men inte ”The Saint”. Nästa dag åkte han till en stuga långt utanför byn där han stämt träff med andra medlemmar ur IRA. Det blev ett långt möte men tillslut enades dom att dom måste börja agera nu. ”The Saint” åkte hem och började planera vad som skulle bli en hämndaktion. På en aprilmorgon ett par veckor senare skred han till verket.
Iförd kostym och glasögon gick han lugnt in på RUCs polisstation mitt i Killyleagh och ställde ifrån sig en brun attachéväska på ett väl dolt ställe och gick lika lugnt ut. Ingen lade ens märke till honom. Han satte sig i sin bil som han parkerat utanför och åkte ut ur byn. Han varken såg eller hörde explosionen men med tanke på vad han använt för
sprängämnen så borde effekten blivit tillräcklig.
Detta blev början på en serie av attacker som han och hans vapenbröder i IRA iscensatte. Detta spred sig som en löpeld i hela landet och snart kom deras första seger. Den brittisk-stödda regeringen på NordIrland tillkännagav ett beslut där det återigen kommer bli en folkomröstning om NordIrland ska bli en del av Irland eller fortsätta som en del av samväldet. Troligtvis för att få stopp på våldet, tänkte ”The Saint”. Men beslutet hade tagits. Nu gäller det att påverka folk att rösta rätt.
Hans grupp fortsatte med attacker utanför byn för att hålla britterna upptagna för att på så sätt relativt ostört planera inför valhelgen där han hade allt annat än rösta i tankarna.
Han tittade ut i mörkret. Det var dags att få sin sömn.
Samtidigt som ”The Saint” släckte lampan på nattduksbordet i sitt hem så tände Major Parker i andra sidan av byn en av dagens många cigaretter inne på sitt kontor i Killyleagh City Hall. Han var bekymrad.
Framför sig på bordet hade han rapporten från gårdagens attack mot en av vägspärrarna utanför byn. Bilbomb. Två döda. En av dom kände han väl. Detta var åttonde attacken på lite mer än en månad i hans region och läget var allt annat än stabilt just nu. Att Nordirland skulle gå till val i helgen gjorde inte saken bättre. Han satt länge och funderade på om han inte var en del av detta som blossat upp dom senaste månaderna.
Han tillsattes som kompanibefäl precis efter de blodiga striderna i Killyleagh 11-12:e Oktober och läget var till en början mycket lugnt i regionen. Patruller har mestadels skett utanför Killyleagh och endast små incidenter har inträffat i stan, mestadels fall av misshandel mot katolska invånare som RUC har tagit hand om.
Men i slutet av mars så sprängde medlemmar ur UVF Sinn Feins lokal i centrala Killyleagh. I samråd med RUCs polischef så lade man ner förundersökningen vilket orsakade högljudda protester från den katolska befolkningen. Men Parkers strategi att agera passivt mot katoliker och dess säkerhet fortsatte. Detta skulle bli ödestiget.
På en varm aprilmorgon satt Major Parker med sällskap och åt frukost utanför Killyleagh City Hall. Stämningen var munter och det såg ut att bli en perfekt dag. Då kom explosionen. Parker vände instinktivt huvudet i riktning mot där ljudet kom ifrån. Han insåg snabbt att explosionen kommit från polisstationen.
Han satte sig i stabsjeepen och åkte ner i full fart. Där möttes han av ett kaos av eld, rök, bråte, döda och döende människor. Han hade sett döden förut. När han deltog i Falklandskriget så fanns den överallt. Men nu kändes det annorlunda.
De döda var inte deltagare i något krig. De var bara hederliga poliser vars enda uppgift var att upprätta hålla lag och ordning. Och nu fick de betala för sina liv för att människor inte kan acceptera andra människors syn på tro? Det gick bara inte ihop.
Han tände en till cigarett, reste sig upp ur stolen och ställde sig vid fönstret och tittade ut över byn. Skulle det mot förmodan gå lugnt till
i morgon eller skulle han få uppleva scener värre än dom som utspelade sig nio månader tidigare? Han kunde bara spekulera.
---------------------------------------------------------------------
En hemsida med all information om spelregler, gearkrav, priser kommer innan nyår.
Hoppas folk tycker att detta spel blir minst lika roligt som förra spelet var.
MVH
/ASUYA ARR.GRUPP
Senast redigerad av krall 17 dec 2009, 20:44, redigerad totalt 2 gånger.
Jag kommer vara där 
